Sågs senast si så där 1977 då jag förmodligen skrek som bara den när jag föddes och det tar jag som ett tecken på att jag åtminstone då hade ett bra självförtroende. Skulle aldrig ställa mig och skrika högt nu.

Bättre begagnad går också bra, huvudsaken är att det får mig att bli lite mer säker på mig och får mig att inse att jag är en bra person som är värd bara bra saker i livet.

Är villig att sälja min själ för en billig peng om bara någon vet vart jag kan hitta mig ett självförtroende.

Snälla hjälp mig!

Har i flera dagar känt mig frustrerad. Vet dock egentligen inte riktigt varför vilket i sin tur får mig att känna mig mer frustrerad….En ond cirkel….

Är nog frustrerad över livet generellt och det faktum att det står still. Det går inte framåt men ska väl vara glad över att det inte heller går bakåt. Det känns som jag står på samma ställe och stampar. Vet inte heller riktigt vad/hur jag ska göra för att komma vidare. Alla mina trevande försök har slagit bakut och kommer inte vidare. Hopplöst och extremt frustrerande.

Försöker sticka ut små sökande trådar och när jag sedan tror att folk nappar på dessa så bevisar dom hela tiden motsatsen. Det verkar som om ingen vill ha med mig att göra vilket jag förstår helt och hållet. Det vill ju inte ens jag.