one-life-to-waste

Senaste inläggen

Av varför inte - 20 oktober 2016 14:19

Jag börjar fundera på om inte hela cirkusen med Donald Trump och hans resa mot Vita huset är ett påhitt från hans sida. Han verkar vara helt inställd på att förstöra sina chanser. Han måste väl ha insett att så fort orden om att inte acceptera ev valförlust och aborter lämnade hans putande pruttläpppar att det var saker han omöjligt kan bortförklara på ett vettigt sätt.

Jag börjar tro att det hela bara är ett spel från hans sida. Han måste väl för f-n har en rådgivare eller två som kommer med förslag på vad och hur han ska formulera sig.

Jag börjar tro att han egentligen inte vill bli president utan han vill visa hur långt en galning kan gå innan någon stoppar honom. Tydligen i landet over there går han väldigt långt, för långt. God bless America i november.......

Av varför inte - 7 oktober 2016 14:23

Upptäckte igår till min förtjusning Lindt Lindor chokladbollar i lösvikt. ÄLSKAR Lindt choklad och nu finns dessa underbara bollar i olika smaker. Men måste erkänna att jag föredrar ljusa chokladen framför hasselnöt eller jordgubbe.

Det är fredag idag och då får jag unna mig en boll eller två. Gissa vad, jag tänker njuta av dessa delikata underbart krämiga bollarna ikväll i soffan. Fredagsmys!!!  

Av varför inte - 7 oktober 2016 14:17

Har lagt om min kost och min livsstil och gått ner ett antal kilon. Min hjärna tycker fortfarande att jag är för tjock medan folk runt omkring mig hela tiden undrar om jag verkligen fortfarande försöker gå ner i vikt då det inte behövs längre (senast idag undrade arbetskamraterna om jag fortfarande "bantar" för att gå ner ännu mer).


Har min hjärna eller människorna runt omkring mig rätt? Är 174 cm lång och väger idag 82 kg för att jämföra med 134 kg för några år sedan.

Vem ska jag lyssna på??? Behöver hjälp????

Av varför inte - 14 juli 2016 10:23

Det är otroligt hur ensam man kan känna sig även om man har människor omkring sig. På jobbet delar vi lokaler med en annan verksamhet. Dom är 14 stycken, vi är två. Vi delar fikarum och där går ofta samtalsämnena in på jobbrelaterade saker. Då har jag ingenting att säga då jag inte vet hur deras verksamhet ser ut och hur dom jobbar. Jag och min kollega blir ibland som flugor på väggen utan att någon egentligen ser eller hör oss. Kan bara tala för mig själv, men känner mig mer ensam nu än jag gjorde när jag verkligen var ensam på jobbet. Har under många år suttit själv halvtid, utan någon att prata med men kände mig aldrig så här ensam då.


Min kollega känner några av människorna privat som vi delar fikarum med och då kan hen ha någon att prata med.

Visserligen tillhör vi inte samma verksamhet men skulle man inte kunna vara lite mer hänsynsfulla och bjuda mer på sig för att få folk att trivas. Nu under sommaren är det ju lugnt på de flesta ställen så även hos oss. Nu är även delar av personstyrkan på semester så vi är väldigt få personer i lokalerna, igår var vi fyra och idag är fem.


Dom, som vi delar lokal med, gick igår ut och åt och ska så göra även idag. Tycker att man av ren vänskap skulle kunna fråga en person som sitter ensam på sitt rum nästan åtta timmar om dagen (förutom fika och lunch som intas i deras fikarum) om hen skulle vilja följa med och äta lunch. MEN ingen har ens kommit på idén att fråga. Sen att jag förmodligen inte skulle åka med (anser att det är för dyrt att äta ute) men det är väl tanken som räknas.


Detta och det faktum att man känner sig mer ensam nu än någonsin under mina år i denna organisation gör att jag börjar förstå varför vissa ”verksamheter”, ”yrkesgrupper” har fått stämplar på sig här i stan.

Har börjat fundera i banorna att hitta mig ett nytt jobb, bort från denna ensamhet.

Av varför inte - 25 maj 2016 12:15

Är det normalt att få dåligt samvete om man inte tränar alla dagar? Kan nämligen sätta mig i soffan på kvällen och först säga till mig själv att jag kan hoppa över träningen idag då jag tränat tre dagar i rad redan. Efter ett tag börjar samvetet göra sig hörd och en gnagande liten röst säger saker som: Istället för att sitta i soffan och slappa så skulle du faktiskt kunna ställa dig upp och träna.

Hur får man denna röst att hålla käften? Hur får man samvetet att bli mindre påträngande? Varför får jag inte vila en kväll framföra tv:n och bara vara? Finns det något botemedel mot dåligt samvete?  

Av varför inte - 25 maj 2016 11:14

Tyvärr gjorde jag aldrig upp några mål med min viktnedgång när jag en dag började med det för lite över tre år sedan. Skulle kanske ha gjort det men någonstans där i början av ”mitt nya liv” försvann det. Hade inte ens några små mål utan körde på som en ångvält och nu visar vågen på -51 kg.

Det har inte varit lätt om någon tror det. Det har varit mycket svett, en och annan tår men mest av allt en massa jävla anamma. Timmar efter timmar av svett och träning. Många kvällar/nätter av hunger i början men nu har man så gått ner alla dessa kilon och klädstorleken har gått från stl 56 till 40/42.

MEN hur får man hjärnan att hänga med. Tyvärr ser jag mig fortfarande som den jag var innan allt detta. Visst står jag framför en spegel så ser jag skillnaden, är inte blind. Men så fort jag måste föreställa mig själv så ser jag tyvärr bara mitt gamla jag.

Problemet är att jag inte har någon att prata med om min resa. Ingen att ventilera mig så jag har inte fått bearbeta allt.

Vet att många tror att ”bara man går ner i vikt så löser sig allt till det bättre”. Men tyvärr stämmer inte detta. Ingenting har löst sig för mig. Är fortfarande samma blyga, tysta nästan sjukligt osociala tjej jag tidigare var.

Nu vet jag inte vart min resa ska ta vägen eller när den ska sluta. Vet inte när jag ska sluta? Men vet heller inte om jag fortfarande orkar kämpa så hårt jag gjort dom senaste åren. …. Känner mig bara så otroligt trött och utmattad.

Av varför inte - 13 maj 2016 12:49

Kan man vara partiellt deprimerad? Varje dag jag är på jobbet så känner jag mig mer eller mindre deprimerad. Förutom då jag sitter och jobbar. Men på fikat/lunchen så känner jag för att inte prata men försöker le och se glad ut när någon säger något och skrattar vid skämt. Säger dock inte så mycket och vill inte ge allt för mycket om mig själv. Dessa stunder känns extra jobbiga. Men när jag väl kommer hem (dock till ensamheten i lägenheten) så känns allt mycket bättre. Har inget stort socialt liv, den är faktiskt mer eller mindre obefintlig men ändå känns inte kvällarna i min ensamhet så jobbiga. Känner mig faktiskt t om ibland glad och upprymd. MEN så fort man kommer till jobbet blir det andra tankar i huvudet som spökar.

Förstår dock att dessa tankar kan vara symtom på att jag inte trivs på jobbet. Nu älskar jag mitt jobb, själva arbetet jag utför dagligen. Det är bara människorna runt omkring mig jag inte trivs med.


Antingen det eller så är jag deprimerad 8 timmar om dagen.

Av varför inte - 10 maj 2016 20:37

Har under fem säsonger försökt att ”lära mig" gilla serien Game of thrones utan att lyckas. Har i omgångar sett ett avsnitt här och ett där för att försöka locka mig själv att titta men har gett upp. MEN allt prat om en ”maybe/maybe not” död Jon Snow fick mig att se första avsnittet i säsong 6. Till min förvåning ville jag även se avsnitt 2. Nu tror jag att jag kommer att se avsnitt 3 också bara för att…. Älskar inte serien men har en förkärlek till Kit Harington så får väl tacka honom för ännu ett fan, men ett fan han inte behöver be om ursäkt till för att ha ljugit för jag visste av någon anledning att Jon Snow inte var död. Om man lyssnar på trailern till säsong 6 så sägs det: The dead are comming. Och the dead var ju Jon Snow

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Omröstning

Vad är du mest nöjd med hos dig själv?
 Mina djupa och intensiva ögon
 Min lagom stora näsa
 Mitt"inte alltid på min sida" hår
 Min rumpa
 Mina snygga, långa ben
 Att jag är en sådan underbar person
 Mitt vackra leende
 Allt så klart!!

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards