Mina grannar verkar inte ha fattat att de förlorade och att det inte blir fler matcher. Varför tror jag det? Med tanke på att fem fylla män sitter på en altan iklädda tre enorma svenska flaggor, själva bärande på "sverige"-tröjor och ylande som fulla grisar. Men efter närmare eftertanke så kanske de försöker supa bort sina sorger. 

Jag fick i alla fall ett bra avslut på denna dag. 

Nästan alla har en liten rasistisk sida inom sig som kommer fram när man säger att man inte håller på Sverige i t ex fotbolls-VM. Men gud bevare om man erkänner att man känner så. Man ser dock på ansiktsmimiken och kroppsspråket att det jag tror på och erkänner för andra (att jag hoppas Sverige förlorar oavsett vem de spelar mot eller vilken sport) att det inte riktigt är rätt att jag känner så.

Många tycker innersinne att eftersom man nu är född och uppvuxen här ska man så klart hålla på Sverige. Man är ju svensk. Men där har ni alla fel. Jag är och kommer aldrig att bli svensk. Oavsett hur länge jag bott eller kommer att bo här så är jag i mitt hjärta inte svensk. Men jag håller inte på mitt hemland heller. Jag håller bara alltid på det land som spelar mot Sverige mest pga att jag vet hur folk runt omkring mig känner inför detta (varför vara som alla andra när man kan vara sig själv). 100 % av gångerna så bryr jag mig faktiskt inte om sport över huvud taget. Säger dock annat när jag är bland människor jag vet bryr sig, mest som ett experiment för att se hur de reagerar. Därav vet jag att cirka 98 % av människorna jag mött verkligen bryr sig på ett negativt sätt att jag inte håller på ”deras” land.

Jag som trodde vi bor ett fritt land och man får tycka och säga vad man vill så länge det inte skadar någon? Vilka jag håller på i en sport skadar ingen fysisk och skulle jag skada någon psykiskt så ligger nog problemet mer hos den som känner så än hos mig. Tar man skada psykiskt av att jag inte håller på Sverige så tycker jag man ska uppsöka hjälp för tror jag inte den människan innersinne mår bra.

Vi bor i ett land där vi snart är mer av utländsk härkomst än svenskt och det gör oss inte till ett sämre folk. Det ska göra oss mer toleranta och öppensinnade men tyvärr tror att det gör oss just det motsatta. Fy på er! Väx upp och omfamna mångfalden.

Dessutom, hur många av alla dessa tusentals atleter i olika sporten runt om i landet är av svensk härkomst?

T om fotbolls-VM går emot mig. Varför i helvete kan inte Sverige förlora och åka ut ur VM? Kan jag inte få lite att glädjas över i alla fall men icke sa nicke. Att sen sitta här och lyssna på grannarna tjoa som fjortisar gör ju inte saken bättre. Vuxna människor som skämmer ut sig. 

Har de sista dagarna varit mer eller mindre deprimerad och nedstämd. Just nu går ingenting min väg och det känns bara mörkt och jobbigt. Ser inga ljusglimtar över huvud taget för mig själv eller för mina närmaste. Just nu verkar allas våra liv ha kommit in en ond spiral och vet inte om någon av oss kommer att ta oss ut ur spiralen med hälsan i behåll. Tror att det tyvärr snart kommer att smälla ordentligt och vi förlorar någon i familjen på något sätt. Det är den enda utvägen om inget positivt händer snart. Vissa av oss är redan mer nedgångna än andra men det är tyvärr vi som är tysta och håller allt inom oss som kommer att vara de som drabbas av något snart…….

Är i alla fall jävligt tacksam att jag inte har någon partner just nu. Visst hade det varit skönt med lite stöttning men jag tänker då inte dra in någon mer i vårt skit. Tänker inte ”presentera” en respektive till denna cirkus. Hen skulle ju fundera vad fan det är för fel på oss. Det gör ju t om jag och då tillhör jag familjen. Det är något allvarligt fel på oss det måste jag erkänna. Den ena är ju värre än den andra. Det beroende till idioti, det är ett stort gap.

Har senaste tiden drömt konstiga drömmar utan sammanhang eller förklaring. Stöld, vägarbete, promenader i mörka skogar, ensamhet osv. Sover också oroligt och är otroligt trött på kvällarna eller egentligen mera apatisk och orkeslös. Har ingen lust att göra något så därför går jag och lägger mig vid kl 20 bara för att slippa vara vaken. Inte ens böcker har en dragningskraft längre vilket är ett stort problem då böcker tidigare varit ett sett att drömma mig bort från allt skit.

Hur länge tar det innan det faktiskt yttrar sig på något annat sätt än apati och orkeslöshet? När kan jag förvänta mig att jag blir sittande som en lallande idiot och inte orkar röra på mig? När kommer jag att gå in i den berömda ”dörren”? Just nu är den dörren halvt stängd och inget ljus sipprar ut från springan.

Inte ens fotbollen igår gick min väg...... Men får väl glädjas aåt tt jag fick må lite bättre i lördags i alla fall.

Ska livet verkligen vara så här svårt att leva? Ska det inte finnas några som helst ljuspunkter? Ska allt bara gå rätt åt helvete hela tiden? Får man aldrig pusta ut och tänka, nu har det äntligen vänt? Tydligen inte.

Idag förlorade jag ett syskon men mina föräldrar förlorade inte ett barn. Tro inte att jag kommer gråta några tårar över hen utan mer av glädje att slippa allt skit hen föst över oss i alla dessa år. Lycka till i livet som tyvärr verkar vara på väg att gå åt helvetet för dig men det är den vägen du valt att vandra, i ensamhet. 

ÄNTLIGEN ÄR JAG FRI!!!!! 

Om man gör internutredningar gällande arbetsmiljön på alla program som visas på tv skulle vi inte har några program att titta på. Ännu ett tv4-program faller offer för "dålig arbetsmiljö" och görs om. Sägs bara som det är, programmet har tappat tittare dvs ingen tittar på det så därför görs det om. Men nej då en internutredning har påvisat dålig arbetsmiljö och medarbetare som uppfattat sig blivit kränkta. Men herregud nu får ni väl ge er. Alla känner sig kränkta någon gång i livet och NEJ det ska man inte bli men inte kallar man inte internutredare för varje gång. Ibland ska man bara borsta av sig det och gå vidare. Andra gånger ska det utredas. Det beror helt på vem som känner sig kränkt och när. 

Ibland tycker jag folk i detta land är allt för petiga. Livet ska vara en dans på rosor och alla ska klappa dig på huvudet dagligen och säga hur underbar du är som person. Gör man inte detta ska det utredas varför och du känner dig kränkt. 

Metoo-rörelsen börjar kännas lite för påträngande för mig och kan säga att jag känner mig kränkt av rörelsen. Ska man kalla in en internutreda nu????

Idag tog jag ännu ett beslut som kommer att beröra alla runt omkring mig, alla människor som utsätts för mig. Efter en kväll med hemska tankar och många tårar igår så finns inget annat val för allas psykiska mående och då speciellt folk omkring mig.

Jag tänker inte längre säga ett ljud om någonting. Tänker inte längre har en åsikt om någonting, tänker inte längre käfta emot om någonting, tänker inte längre utsätta mig eller andra för mina tankar, funderingar och åsikter. Dessa verkar ändå bara göra mer skada än nytta och gör bara folk ledsna. Om jag inte har någon åsikt kommer ingen längre behöva bli arg, ledsen eller frustrerad pga mig. Behöver inte utsätta andra för… mig.

Detta vinner alla på men mest av alla vinner de människor som tyvärr måste ha mig omkring sig. Bara det är ju hemskt och omänskligt så varför göra deras lidande större. Jag säger och gör ändå inget som gläder andra. Så kom ihåg datumet 18-03-09 och klockslaget 13:40, det var då jag tystnade och världen med dess befolkning blev ett snäpp lyckligare och mer till freds.